- Project Runeberg -  Varghunden /
37

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - III. Hungertjutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att sova i snön. Han tyckte att de påminde om en
massa hungriga barn samlade omkring ett dukat bord
och väntade på tillåtelse att få börja sin måltid. Och
det var han som utgjorde den efterlängtade maten!
Han undrade hur och när kalaset skulle begynna.

Medan han lade mera bränsle på elden, blev han
medveten om ett värde hos sin egen kropp, som han
aldrig förut erfarit. Han betraktade sina muskler,
medan de voro i rörelse, och han kände sig djupt
intresserad av den klokt inrättade mekanismen i sina
fingrar. Han krökte långsamt upprepade gånger sina
fingrar i eldskenet, än ett och ett, än alla på en gångv
spärrade ut dem så långt som möjligt eller gjorde
hastigt gripande rörelser. Han studerade naglarnas
formation och slog emot med fingerspetsarna, än hårdt
och än sakta, mätande den tid som nervretningen
varade. Detta förorsakade honom en verklig
njutning, och han kände plötsligt en djup ömhet för sin
kropps kloka mekanism, som arbetade så vackert, så
lugnt och säkert. I nästa sekund kastade han en
förfärad blick på vargflocken, som satt väntande
omkring honom, och som en blixt slog honom det
medvetandet att hans underbart inrättade kropp, detta
levande kött, icke var annat än så och så mycket föda,
eftersträvat av en flock rovdjur — att den skulle slitas
i stycken av deras huggtänder och tjäna till att
uppehålla deras liv på samma sätt som älgen och haren
ofta hade tjänat till föda för honom själv.

Han spratt upp ur en slummer, lika pinsam som en
mardröm, och fann den rödskimrande varginnan sit
tande framför. Hon satt på ungefär sex fots avstånd
från honom i snön och betraktade honom ihärdigt.

37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free