Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - III. Hungertjutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem. Då han uppgav försöket och stapplade inom sin
förskansning igen, tog en varg ett språng efter
honom, men förfelade sitt mål och hamnade i elden med
alla fyra fotterna. Han uppgav ett vildt tjut av
förskräckelse, morrade ilsket och stapplade tillbaka för
att svalka sina tassar i snön.
Mannen satte sig ned på sina filtar och kröp ihop
med huvudet stödt mot sina knän. Han höll
överkroppen framåtlutad och axlarna slappt sänkta, allt tydde
på att han hade uppgivit striden. Då och då lyfte
han på huvudet för att se, hur elden småningom dog
bort. Den stora cirkeln av flammande lågor och
brinnande kol höll på att förvandlas till avskurna
båg-linjer med öppningar emellan. Och dessa
öppningar blevo allt större, medan båglinjerna krympte
ihop.
”Jag antar att de kunna komma och ta mig när som
helst”, mumlade han. ”1 alla händelser skall jag nu
försöka sova.”
En gång vaknade han upp och såg midt framför
sig i en av eldcirkelns öppningar varginnan, som stod
och såg på honom.
Han vaknade återigen litet senare, fastän det
föreföll honom som om hela timmar hade gått sedan sist.
En besynnerlig förändring hade inträffat — så
besynnerlig att det plötsligt gjorde honom klarvaken.
Någonting hade händt. Först kunde han icke begripa vad
det var. Men så upptäckte han det. Vargarna voro
borta. Men snön var upptrampad rundt omkring —
ett bevis på hur nära de hade ryckt honom inpå livet.
Sömnen höll honom likväl så hårdt fången, att han
nästan ögonblickligen åter gav sig i dess våld, och hans
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
