- Project Runeberg -  Varghunden /
46

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - I. Huggtändernas kamp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åt henne, om hon händelsevis gjorde något språng,
som förde henne förbi honom. Han tycktes tvärtom
vara vänligt stämd emot henne, till och med alltför
vänligt för att det skulle behaga henne riktigt, ty han
ville gärna springa tätt intill henne, och då han kom
henne för nära, var det hon som morrade och visade
tänderna. Hon kunde till och med hugga honom rätt
skarpt i bogen emellanåt. Men han visade ändå ingen
vrede. Han sprang endast åt sidan och tog sedan några
tafatta språng framåt — hela hans hållning och
beteende kunde jämföras med en förlägen landsortskavaljers.

Detta var hans enda besvärlighet under loppet, men
hon hade flera bekymmer. På andra sidan om henne
sprang en mager varg, gammal och grå och full med
märken efter många strider. Han höll sig ständigt
till höger om henne. Det kom sig antagligen därav
att han ej hade mer än sitt ena öga i behåll, och det
var det vänstra. Också han visade benägenhet att
trängas med henne och vända sig emot henne, så att
hans ärriga nos kom i beröring med hennes kropp,
hennes bog eller nacke. Hon avvisade dessa
förtroligheter med att hugga efter honom på samma sätt
som hon höll sin kavaljer till vänster i schack, men
då de ansatte henne samtidigt, blev hon knuffad och
skuffad och måste genom hastiga hugg åt vardera
sidan driva bägge sina älskare tillbaka, medan hon på
samma gång följde flockens lopp och skulle ge akt på
vägen framför sig. Vid dessa tillfällen brummade
hennes följeslagare ilsket och visade varandra
tänderna. De skulle gärna ha slagits, men till och med
kärlek och rivalskap måste vika för flockens
tryckande hungersnöd.

46

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free