Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - II. I lyan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
I LYAN.
Två dagar höllo varghonan och Enöga till i
närheten av indianlägret. Han var misslynt och orolig,
men honan fann grannskapet lockande och hade svårt
att avlägsna sig därifrån. En morgon ljöd likväl
plötsligt ett bösskott alldeles i närheten och en kula
slog emot en trädstam åtskilliga tum över Enögas
huvud. Nu tvekade de icke längre utan begåvo sig
därifrån med ett snabbt och långsträckt lopp, som
snart lade milslånga sträckor mellan dem och faran.
Men de fortsatte icke länge, endast ett par dagar.
Varghonans behov att finna det hon sökte hade blivit
oavvisligt. Hon var mycket tung och kunde ej längre
springa fort. En gång, under jakten efter en hare,
som hon under vanliga förhållanden skulle ha tagit
med lätthet, måste hon uppge försöket och lade sig
ned för att vila. Enöga kom fram till henne, men
när han vänligt vidrörde henne med sin nos, högg
hon efter honom så häftigt och ilsket att han helt
komiskt tumlade baklänges vid sitt bemödande att
komma undan. Hennes humör var retligare än
någonsin; han hade däremot blivit ännu tåligare än förut
och visade henne mera omsorg.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
