- Project Runeberg -  Varghunden /
98

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - V. Äta eller ätas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vargungens natur sporrade honom till handling;
han reste sig och stod tappert morrande bredvid sin
mor. Men hon knuffade honom skymfligt undan och
ställde sig framför honom. Den låga ingången gjorde
att lodjuret ej kunde ta något språng in i hålan, och
när den bestulna modern kom krypande in, rusade
varghonan på henne och höll henne fast vid marken.
Vargungen urskilde icke mycket av striden. Det var
ett ohyggligt fräsande och spottande och tjutande.
De bägge djuren slogos i vildaste raseri; lodjurshonan
rev och slet med både klor och tänder, varginnan
begagnade sig däremot endast av tänderna.

En gång rusade vargungen in i striden och högg sina
tänder i lodjurets bakben, höll sig fast och morrade
av alla krafter. Genom sin tyngd förlamade han,
utan att veta det, lodjurets rörelser, och besparade
därigenom sin mor många sår. Men det dröjde icke
länge förrän en av stridens växlingar slungade honom
till marken under de bägge kampandes kroppar och
han måste släppa sitt tag. I nästa sekund skildes de
stridande parterna åt, och innan de drabbade samman
på nytt, gav lodjurshonan vargungen ett slag med sin
väldiga framtass, så att hans bog slets upp ända intill
benet och han slungades åt sidan mot väggen. Och
nu ökades larmet genom vargungens gälla jämmer
av smärta och fruktan. Men striden räckte så länge
att han fick tid att gnälla sig mätt och visa ett nytt
prov på sitt mod. När striden var slut, höll han ännu
morrande fast i ett av lodjurets bakben.

Lodjurshonan var död! Men varghonan var mycket
illa medfaren. Först smekte hon sin unge och
slickade hans sårade bog, men blodförlusten hade tagit

98

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free