- Project Runeberg -  Varghunden /
124

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - II. I slaveri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I vildmarken stannar en mor helt kort tid
tillsammans med sin avföda, men under människans
herravälde blir denna tid emellanåt ännu kortare. Så gick
det för Vitkäft. Grå Bävern stod i skuld till Tre
Örnar. Och Tre Örnar skulle bege sig ut på en färd
uppåt Mackenziefloden till Stora Slavsjön. En bit
rödt tyg, en björnhud, tjugu patroner och Kiche
gingo åt till betalning av skulden. Vitkäft såg sin
mor föras ombord på Tre Örnars kanot, och han
försökte följa efter henne. Ett slag av Tre Örnars hand
kastade honom tillbaka. Kanoten sköt ut från land.
Vitkäft sprang i vattnet och simmade efter båten, döv
fdr Grå Bäverns barska rop att han skulle komma
tillbaka. Vitkäft lvssnade icke ens till människors och gu-

-• O

dars röst, så förfärad var han över att förlora sin mor.

Men gudar äro vana att bli åtlydda, och Grå Bävern
sköt förargad ut en kanot för att förfölja Vitkäft.
Då han hann upp honom, sträckte han ner sin hand,
grep Vitkäft i nackskinnet och lyfte honom ur vatt
net. Han satte icke ner honom genast på båtens
botten. Medan han höll upp honom med ena handen
gav han honom stryk med den andra. Och det var
stryk som kändes. Hans hand var tung. Vartenda
slag gjorde förskräckligt ondt, och han gav honom
många, många ...

Till följd av dessa slag, som regnade över honom
än på den ena sidan och än på den andra, svängde
Vitkäft av och an i luften som en oregelbundet knyckand*
pendel. En mängd olika känslor genomströmmade
honom. Först kände han förvåning. Sedan kom en
plötslig fruktan, och han skrek till gång på gång
under de hårda slagen. Men denna känsla gav snart

124

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free