- Project Runeberg -  Varghunden /
153

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - V. Ett fördrag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kloo-kooch. Medan Vitkäft lyssnade till deras
ordkrig och såg deras ursinniga åtbörder, kom han till
insikt av att hans gärning försvarades. Och nu
förstod han att det fanns olika slags gudar. Det fanns
hans gudar, och det fanns andra gudar, och mellan
dem skulle han göra åtskillnad. Rättvisor och
orättvisor, sak samma vilketdera — allt måste han fördraga
av sina egna gudar. Däremot var han alls icke
tvungen att tåla orättvisor av de andra gudarna. Det var
hans rättighet att resa sig däremot och försvara sig
med sina tänder. Och detta var också en av
gudarnas lagar.

Innan dagen gick till ända, skulle Vitkäft få lära
ännu mer i fråga om denna lag. Mit-sah hade ensam
gått ut i skogen för att samla bränsle, och där råkade
han på gossen som hade blivit biten. Denne hade
andra gossar med sig. Hetsiga ord växlades. Och
så rusade alla de andra på Mit-sah. De gingo illa åt
honom. Slag på slag regnade över honom från alla
håll. Vitkäft såg endast på i början. Detta var ju
en sak mellan gudarna själva, och den angick honom
ej. Men så såg han att det var Mit-sah, en av hans
egna gudar, som blev misshandlad. Det var intet
resonemang som drev Vitkäft att göra vad han gjorde.
I ett ursinnigt utbrott av vrede tog han ett vilt hopp
in bland de stridande. Ett par minuter därefter var
den närmase omgivningen full med flyende gossar,
av vilka flera lämnade blodspår efter sig’i snön — ett
bevis, att Vitkäfts tänder icke hade varit overksamma.
När Mit-sah berättade för de sina vad som hänt,
befallde Grå Bävern att Vitkäft skulle ha kött. Han
befallde att han skulle ha mycket kött, och när Vitkäft

153

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free