- Project Runeberg -  Varghunden /
159

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - VI. Hungersnöden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han fick ett hugg i strupen. Och medan han åter
kämpade sig upp på fötter, högg hans unge
motståndare honom två gånger i bogen. Allt detta skedde
med svindlande fart. Han gjorde ett misslyckat
angrepp mot Vitkäft och smällde ursinnigt ihop sina
käftar i tomma luften. I nästa ögonblick hade han
fått nosen uppsliten och drog sig stapplande tillbaka
från det omtvistade bytet.

Situationen var nu fullkomligt ombytt. Nu var
det Vitkäft som stod med rest ragg och hotfull
uppsyn över benet, medan Baseek stod ett litet stycke
därifrån och beredde sig att retirera. Han vågade icke
riskera en strid med den unge åskviggen,’ och han
kände bittrare än någonsin att den annalkande
ålderdomen hade gjort honom svag. Hans försök att
upprätthålla sin värdighet voro heroiska. Han vände helt
lugnt ryggen åt den unge hunden och hans ben, som
om ingendera vore värd hans uppmärksamhet, och
han vandrade gravitetiskt sin väg. Först då han
kommit fullt ur sikte för Vitkäft, stannade han och
slickade sina blödande sår.

Detta äventyr hade den verkan på Vitkäft, att han
fick större tillit till sig själv och att hans stolthet
växte. Han gick icke längre så ödmjukt fram bland
de vuxna hundarna, och hans beteende mot dem blev
mindre fogligt. Icke så att han tog ett steg från sin
väg för att söka fientligheter. Långt därifrån. Men
han fordrade hänsyn där han gick fram. Han
förfäktade sin rättighet att få ostörd gå sin väg fram och
ej behöva vika undan för någon hund. Han måste
bli ansedd för ”någon”, det var alltsammans. Han
fick icke längre förbises och föraktas, så som det var

!59

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free