Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - II. En vanvettig gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
EN VANVETTIG GUD.
Några av cle vita männen som bodde i Fort Yukon
hade vistats länge i landet. De kallade sig för
”Surdegarna” och voro mycket stolta över sin anciennitet.
För alla nykomlingar hyste de det djupaste förakt.
Och männen som kommo i land från ångbåtarna voro
nykomlingar. Dessa kallades för chechaquos och voro
smått förargade över benämningen. De bakade sitt
bröd med jästpulver. Och det var den förhatliga
skillnaden mellan dem och ”Surdegarna”, som
naturligtvis bakade med surdeg, därför att de inte hade något
jästpulver.
Detta ha vi nu egentligen icke med att göra. Men
ett faktum var att männen i fortet föraktade
nykomlingarna och hade sin glädje av att se att de råkade
illa ut. Särskilt njöto de av den ödeläggelse som
Vitkäft och hans illa beryktade flock anställde bland de
nykomnas hundar. När ångbåtarna kommo, hade
männen i fortet alltid bråttom att gå ner till
stranden för att njuta av skådespelet. De längtade efter
det lika ivrigt som indianhundarna, och det hade icke
dröjt länge förrän de upptäckte vilken grym och listig
roll Vitkäft spelade under uppträdet.
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
