Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom rymden. Jag flämtade till, drog mödosamt
andan och öppnade ögonen. Två män lågo på knä
och arbetade med mig. Den väldiga rytmen var ett
fartygs oupphörliga sättning under dess gång framåt.
Den skräckinjagande klockan var en stekpanna, som
hängde på skottet och slog och skramlade vid varje
sättning, som fartyget gjorde. Den skrapande,
brännande sanden var en mans hårda händer, som gnedo
mitt nakna bröst. Jag vred mig av smärta under
denna behandling och lyfte litet på huvudet. Mitt
bröst var rödt och sårigt, och jag såg små
blodprickar spricka ut genom den sönderskavda och
inflammerade huden.
»Nu kan det väl vara nog,Yonson», sade den ena
av männen. »Ser ni inte, att ni så när har flått av
honom skinnet?»
Den tilltalade —• en man av den klumpiga
skandinaviska typen — upphörde att gnida mig och reste sig
tafatt. Den som hade talat till honom var tydligen
från London —• hans välskurna drag och vekligt,
nästan kvinnligt vackra ansikte förrådde, att han hade
hört Bow Bells klang, då han låg vid sin moders bröst.
Hans skrynkliga, tunna mössa och den smutsiga grova
säckduken, som han bar knuten om höfterna, utvisade
att han måste vara kocken i den ansenligt smutsiga
kabyss, där jag befann mig.
»Och hur känner ni er nu, sir?» frågade han med
det inställsamma smil, som avgjort förskriver sig från
generationer av drickspenninglystna förfäder.
Till svar reste jag mig med ansträngning i sittande
ställning, och Yonson hjälpte mig att stiga upp.
Stekpannans slående och skrällande var en verklig tortyr
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
