- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
51

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag satt i min koj och undersökte knäet — de sex
jägarna uppehöllo sig på sin vanliga plats, rökande och
pratande med hög röst — kom Henderson och såg på
det i förbigående.

»Det ser otäckt ut», sade han. »Men bind en trasa
om det, så blir det nog snart bra igen.»

Detta var alltsammans. Och i land skulle jag ha
legat utsträckt i min bädd för detta, jag skulle ha haft
en kirurg, som skött mig, och fått sträng tillsägelse
att hålla mig fullkomligt stilla. Men jag måste göra
dessa människor rättvisa. Iyika kallblodiga som de
voro gent emot mina lidanden, lika kallblodiga voro
de i fråga om sina egna, då någonting drabbade dem.
Detta kom sig, som jag tror, först och främst av vana,
och därnäst av den omständigheten, att de voro mindre
ömtåliga till sin natur. Jag tror verkligen, att en
man med finare organisation och känsligare
nervsystem måste lida två eller tre gånger så mycket som de
av samma slags skada.

Hur trött jag än var —• helt enkelt fullkomligt
utmattad —• hindrades jag likväl från att sova av smärtan
i knäet. Allt vad jag kunde göra var att bita ihop
tänderna för att icke jämra mig högt. Hemma skulle
jag ovillkorligen ha givit luft åt min pina, men min
nya, enkla omgivning tycktes påkalla den ytterligaste
självbehärskning. Alldeles som vildarna tycktes dessa
män vara stoiker i fråga om stora ting, och däremot
barnsliga i småsaker. Jag kommer ihåg då Kerfoot,
en av jägarna, längre fram under resan miste ett finger,
fick det fullkomligt krossat — han uppgav icke ett
ljud, förändrade icke en min. Men jag har sett samme
man gång efter annan råka i vildaste raseri för en småsak.

5i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free