Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armbågen till handleden. Kocken drog sig baklänges
med ett djävulskt uttryck i sitt ansikte och med
kniven höjd till försvar. Men Leach tycktes ta saken
helt lugnt, fastän hans blod flödade ned på däcket
så ymnigt som vatten ur en källa.
»Ni ska’ nog få igen det, Cooky», sade han, »och det
med ränta. Men det har ingen brådska. Ni kommer
nog att vara utan den där kniven, när jag betalar igen
vad jag ä’ skyldig.»
Med dessa ord vände han sig 0111 och gick lugnt för
över. Mugridge var likblek av förskräckelse för vad
han hade gjort, och för vad han förr eller senare hade
att vänta av den han hade skurit. Men hans beteende
mot mig blev värre än någonsin. Oaktat den
fruktan han kände för vedergällningen, som väntade
honom, såg han att uppträdet hade varit ett slags läxa
för mig, och han blev därigenom ännu mera
dominerande och triumferande. Ett slags lusta, som var
befryndad med vansinne, hade också vaknat inom
honom vid åsynen av blodet, som han hade utgjutit.
Han började se rödt åt vilket håll han än såg. Det
psykologiska i detta förhållande är sorgligt oredigt,
men jag kunde likväl läsa i hans sinne lika tydligt som
i en bok.
Flera dagar gingo, Ghost ilade fortfarande framåt
för passadvinden, och jag kunde gå ed på att jag i
Mugridges ögon såg, att hans vansinne var i tilltagande.
Jag tillstår, att jag var rädd, förskräckligt rädd. Han
vässade och vässade och vässade dagen lång.
Uttrycket i hans blick, då han prövade kniveggen och
stirrade på mig, var absolut kannibaliskt. Jag var
rädd att vända ryggen åt honom, och jag gick alltid
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
