Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE KAPITLET.
Jag kan icke säga, att anställningen som styrman
medförde något vidare behag än att jag ej längre
behövde tvätta tallrikar och fat. Jag var okunnig om
de allra enklaste plikter, som tillkommo mig på min
nya plats, och skulle rett mig mycket illa, om icke
besättningen hade kommit mig till hjälp. Jag hade
ingen detaljkännedom om rigg eller ändar, om sättande
och skötande av segel, men besättningen gjorde sig
all möda att visa mig till rätta. Louis var i
synnerhet en mycket bra lärare — och jag hade föga obehag
av mina underordnade.
Med jägarna var det helt annorlunda. De voro i
viss mån hemmastadda i allt som rörde sjöfarten,
och de togo mig och min styrmansbefattning som ett
skämt. Själv fann jag det också ganska skämtsamt,
att jag, som var en så genuin »landkrabba», skulle
sköta en styrmans åligganden, men att bli tagen på
skämt av andra var en helt annan sak. Jag beklagade
mig aldrig, men Ulv Larsen fordrade, att man skulle
visa mig all den ceremoniösa hövlighet, som etiketten
ombord föreskriver — vida mer än som någonsin hade
kommit den stackars Johansen till del — och efter
åtskilliga upptuktelser, hotelser och mycket knot,
bragte han jägarna till lydnad. Jag kallades numera
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
