Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom. Han studerade den med oavbruten
uppmärksamhet.
»Kommer han där bortifrån», sade han, »och
kommer hård och häftig och driver oss upp till lovart om
båtarna, så är det troligt att en del kojer här bli utan
innehavare både på mellandäck och i skansen.»
Klockan elva låg havet blankt som en spegel. Vid
middagstiden var hettan kvävande, fastän vi befunno
oss på hög nordlig latitud. Ingen av den vanliga
friskheten kändes i luften. Den var endast kvav och
tryckande, påminde om vad gamla kalifornier brukade
kalla »jordbävningsväder». Det var någonting hemskt
och hotande med den, och man kände på ett
obeskriv-bart sätt, att man hade att vänta det värsta.
Långsamt överdrogs hela himlen österut med moln, som
reste sig inför oss likt något svart Sierra från avgrundens
regioner. Man tyckte sig så tydligt urskilja pass,
klyftor och bråddjup, jämte skuggorna därinne, att
man omedvetet spejade efter de vita bränningarne
utanför och de håligheter i strändernas bergväggar,
där havet dånande slår mot land. Och fortfarande
rörde sig fartyget endast helt sakta i sjöhävningen
och fullkomlig stiltje rådde.
»Det blir inte bara en by», sade Ulv Larsen. »Gamla
moder Natur kommer att resa sig och tjuta av alla
krafter — och vi få ett styvt göra, Hump, att dra oss
fram med halva antalet av våra båtar. Bäst att ni
går upp och lossar toppseglen.»
»Men om det nu blir svårt väder och vi bara ä’
två här?» sade jag med en skymt av protest i min röst.
»Vi måste försöka begagna oss av de första pustarna
så väl som möjligt och taga oss ned till våra båtar in-
193
Varg-Larsen. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
