- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
204

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tat med båten. »Kelly, kom akterut och släck på
storskotet! Ni, Kerfoot går för över och ser efter vad
det har blivit av Cooky! Och ni, mr van Weyden,
går till väders igen och röjer undan allt skräp, som ni
finner i er väg.»

Sedan han hade givit dessa befallningar, begav han
sig akterut till ratten med några av sina egendomligt
tigerlika språng. Medan jag strävade uppför
förriggen, föll Ghost långsamt av. Då vi nu åter fingo
fart och började kämpa oss fram i den våldsamma
sjön, fanns där inga segel att bli av med. Och
halvvägs upp till salningen, tätt tryckt intill riggen av
vindens fulla stjTka, så att det skulle ha varit
omöjligt för mig att falla — medan Ghost nästan låg med
relingen under vatten och sina master parallella med
havet — såg jag, icke nedåt, utan nästan rektangulärt
från höjden, Ghosts däck. Vad jag såg var emellertid
icke däcket, utan den plats, där däcket skulle ha varit,
ty det var begravt under vildt tumlande vatten! Ur
denna vattenmassa såg jag de bägge masterna höja
sig, det var alltsammans. Ghost var för ögonblicket
under vatten. Då fartyget föll av mer och mer och
det våldsamma sidotrycket gav vika, kom däcket åter
i sikte, höjande sig likt en valrygg över vattenytan.

Och så rasade vi vildt framåt över det vilda havet,
medan jag hängde där i salningen likt en fluga och
spejade efter de andra båtarna. Inom en halv timme
fick jag syn på en av dem, kantrad och med bottnen
upp. Jock Horn er, tjocke Louis och Johnson höllo
sig förtvivlat fast vid den välvda farkosten. Denna
gång stannade jag kvar däruppe, och Ulv Larsen
lyckades dreja bi utan att få något brott över. Taljorna

204

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free