Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte varit snällt av er. Vi ha sett så litet av er österut,
alldeles för litet ha vi sett av den amerikanska
litteraturens näst främste målsman.»
Jag bugade mig, men utan att ta åt mig
komplimangen.
»Det var nära gjort att jag hade sammanträffat
med er en gång i Philadelpliia, där ni skulle föreläsa.
Men mitt tåg kom fyra timmar för sent.»
Och nu glömde vi helt och hållet, var vi befunno
oss, och lämnade den tigande Ulv Larsen på grund midt
i störtfloden av vårt prat. Jägarna reste sig från
bordet och gingo upp på däck, men vi fortforo att prata.
Ulv Larsen var den ende som satt kvar. Plötsligt
märkte jag, att han fanns där. Han satt tillbakalutad
i sin stol och lyssnade nyfiket till det främmande
talet om en värld, som var honom fullkomligt obekant.
Jag avbröt mig själv midt i en mening. Det
närvarande med all dess ångest och dess faror grep mig med
förlamande kraft. Miss Brewster måste ha känt
någonting liknande, ty en obestämd och obeskrivlig
förskräckelse dök upp i hennes ögon, då hon betraktade
Ulv Larsen.
Han steg upp och skrattade förläget. Hans skratt
hade en säregen metallklang.
»Å, bry er inte om mig», sade han med en
självför-ringande åtbörd med handen. »Jag räknas inte.
Fortsätt, fortsätt —• det ber jag.»
Men nu voro pratets slussportar stängda, och även
vi reste oss från bordet med ett förläget skratt.
241
Varg-Larsen. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
