Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerna, som ryktet förmälde att de skulle ha ombord.
Våra matroser samlades midskepps, viftade med
hattarna och uppstämde skallande hurrarop. Nu kom
ett nytt rökmoln och en väldig knall. Den gången
slog kanonkulan ned knappa tjugu fot akter om oss,
och den studsade två gånger mellan vågtopparne till
lovart innan den sjönk.
Någon gevärseld förekom däremot icke, därför att
alla deras jägare antingen voro ute i båtarna eller
hade blivit tillfångatagna av oss. När de bägge
fartygen voro på en halv mils avstånd från varandra,
kom ett tredje kanonskott och gjorde ännu ett hål
i vårt storsegel. I detsamma uppnådde vi
tjockbanken. Den slöt sig omkring oss, gömde och insvepte
oss i sin våta slöja.
Den plötsliga förändringen var häpnadsväckande.
Ögonblicket förut hade vi ilat framåt i solsken, med
klar himmel över oss och med vattnet skummande
och böljande långt utåt horisonten, under det att ett
fartyg, som spydde eld och rök och kulor, förföljde
oss med vanvettig fart. Och så med ens, inom ett
ögonblicks förlopp, var solskenet borta och vi sågo
ingen himmel alls, sågo icke ens våra egna masttoppar,
och vår horisont var sådan man skulle ha sett den
med ögonen förblindade av tårar. Den gråa dimman
sänkte sig över oss som ett regn. Varenda ylletråd i
våra kläder, vartenda hår eller skäggstrå pryddes med
glittrande kristallglober. Vanterna voro våta av fukt,
det droppade från riggen över våra huvud, och på
undersidan av bommarna samlades vattendropparna
till långa sviktande linjer, som gjorde sig lösa och
slungades i små skurar ned på däcket vid varje ny
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
