Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag t3’cker för mycket om er för att vilja göra er
illa», sade han mildt — ja, det låg rent av en smeksam
ömhet i hans röst, som kom mig att rycka till. »Men
gör det inte ändå, ty även i så fall skulle jag
ögonblickligen bryta nacken av mr van Weyden.»
»Då har hon min tillåtelse att ropa», förklarade jag
trotsigt.
»Jag skulle knappast tro, att ni har lust att uppoffra
den amerikanska litteraturens andre prisdomare»,
svarade han hånfullt.
Vi sade ingenting mer, hade blivit för vana vid
varandras sällskap för att finna tystnaden besvärande.
Och när det röda och det vita skenet hade försvunnit,
vände vi om till kajutan för att sluta vår avbrutna
aftonmåltid.
De återtogo samtalet och kommo snart med nya
citat. Maud läste upp Dowsons »Impenitentia
Ul-tima». Hon gjorde det vackert, men jag såg icke på
henne, utan på Ulv Larsen. Jag var som förhäxad
av den bedårade blick han fäste på Maud. Han var
fullkomligt i extas, och jag såg hans läppar omedvetet
röra sig och forma orden efter som hon uttalade dem.
Han avbröt henne, då hon hade citerat dessa rader:
»Hennes ögon vare mitt ljus, då solen sjunker bakom mig,
hennes rösts musik det ljud, som sist mitt öra förnimmer!»
»Ja, det är musik i er röst», sade han hastigt och
guldglittret lyste i hans ögon.
Jag kunde ha jublat högt av fröjd över hennes
självbehärskning. Hon avslutade sitt citat utan en
darrning på rösten och ledde därefter samtalet in på
mindre farliga vägar. Och under hela tiden satt jag
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
