Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och ni då?» sade jag med plötslig oro. »Ni måste
också vara mycket trött. Ni har arbetat strängt och
duktigt. Jag är stolt över er, Maud.»
»Inte hälften så stolt som jag är över er och inte
heller med hälften så stor orsak», svarade hon och såg
mig en sekund rakt i ögonen med ett uttryck och en
glittrande glans i sina egna, som ingav mig en plötslig
känsla av hänförelse — varför, det vet jag icke, ty jag
förstod det icke.
»Om våra vänner kunde se oss nu», sade hon. »Se
på oss! Har ni någon gång i dag gjort ett ögonblicks
uppehåll i arbetet och märkt hur vi se ut?»
»Ja, nog har jag ofta sett på er», svarade jag
grubblande över det där, som jag hade sett i hennes ögon,
och förbryllad över hennes plötsliga ombyte av
samtalsämne.
»Å, herre Gud!» utbrast hon. »Nå, hur ser jag ut
då?»
»Jag är rädd att ni närmast liknar en
fågelskrämma», svarade jag. »Se till exempel på edra
nedsmutsade kjolar! Se på de där trekantiga revorna! Och
en sådan blus! Man behöver inte vara någon Sherlock
Holmes för att inse, att ni har skött matlagningen över
en lägereld — för att nu inte tala om, att ni har skirat
sälspäck. Och till råga på allt —• en sådan mössa!
Och detta är den kvinna, som har skrivit så vackra
dikter!»
Hon gjorde en sirlig och ståtlig reverens och sade:
»Vad er beträffar, sir ...»
Fastän vi skämtade de närmaste fem minuterna låg
det likväl därunder någonting allvarligt, som jag ej
kunde härleda från annan orsak än det säregna och
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
