Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slut med att komma framåt, vi började driva tillbaka
och utåt havet. Jag ansträngde mig vid årorna tills
jag var alldeles förbi. Och stackars Maud, som jag
aldrig kunde hindra från att arbeta ut hela sin styrka,
låg matt tillbakalutad i aktern. Jag kunde icke ro
längre. Mina såriga och svullna händer förmådde
icke sluta sig oni årorna. Mina armar och händer
värkte alldeles olidligt, och jag hade visserligen ätit
en grundlig lunch klockan tolv, men jag hade sedan
arbetat så strängt, att jag var nära att svimma av hunger.
Jag lade in årorna och sträckte mig framåt för att
fatta tag i trossen, som fasthöll vårt släp. Men Maud
sträckte hastigt ut sin hand för att hejda mig.
»Vad tänker ni göra?» frågade hon med ansträngd
röst.
»Kasta loss den», svarade jag och tog av en törn.
Men hennes fingrar omslöto mina.
»Å, var så snäll och gör det inte!» bad hon.
»Det tjänar ingenting till», svarade jag. »Natten
är i antågande och vinden driver oss ut till sjöss.»
»Men besinna er ändå, Humphrey! Om vi inte
kunna segla härifrån med Ghost, så måste vi kanske
stanna i åratal på ön —■ ja, kanske för hela livet. Om
ön inte har blivit upptäckt under alla dessa år, så
blir den det kanske aldrig.»
»Ni glömmer båten, som vi funno uppe på stranden»,
sade jag.
»Det var en sälfångstbåt», svarade hon, »och ni vet
mycket väl, att om de som färdades i den hade
kommit härifrån, skulle de ha vändt om för att vinna
rikedomar på platsen. Ni vet, att de aldrig kommo
härifrån. »
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
