Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vargens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon och dreglande käftar. Skogen sov obekymrad
i spöklik skrud. Den vita tystnaden, för tillfället
förjagad till skogsbrynet, tycktes åter nalkas:
stjärnorna dansade snabbt över fästet som de bruka vid
stark köld, medan polarandarna släpade sina
glittrande skrudar över himlavalvet.
Scruff-Mackenzie uppfattade svagt den vilda
storheten i denna scen, medan han med blicken
mönstrade den skinnklädda kretsen för att konstatera vilka
som voro frånvarande. Blicken stannade ett
ögonblick på ett nyfött barn, som diade vid sin mors
nakna bröst. Det var fyrtio grader kallt, och han
tänkte på hur ömtåliga hans egen ras’ kvinnor voro
och log bittert. Och likväl hade han sitt ursprung
från en sådan svag kvinna och hade fått ett
kungligt arv — ett arv, som gav honom och hans
stam-fränder herraväldet över land och hav, över djur
och folk i alla världens zoner. Ensam mot ett
hundratal, omgiven av den arktiska vintern, långt borta
från sina egna, kände han arvets maning, längtan
efter faran, efter striden, längtan efter att segra
eller dö.
Sången och dansen upphörde och shamanen
flammade upp i vild vältalighet. Genom hänvisningar
till deras omfattande mytologi begagnade han sig
slugt av folkets lättrogenhet. Argumenten voro
starka. Talande om de ursprungliga symbolerna, som
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
