Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Männen vid Forty-Mile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kamraterna ut genom dörren alldeles lagom för att
möta de båda stridstupparna.
— Vad rätt hade han att blanda in min hustru i
detta? dundrade Bettles, då en vän försökte komma
med några försonande ord. Det angick inte henne,
avgjorde han eftertryckligt. Det angick inte henne,
upprepade han gång på gång, medan han gick fram
och tillbaka i väntan på McFane.
Och McFane var röd i ansiktet och mycket talför
när han försökte demonstrera hur han struntade i
religionen.
— Då fader, skrek han till prästen, vill jag hellre
rullas i brinnande filtar och läggas på rygg på en
bädd av glöder än att det nånsin skall sägas om
Lon McFane att han lät kalla sig lögnare utan att
lyfta en hand! Och jag vill inte be er om er
välsignelse. Jag har levt ett vilt liv under de gångna
åren, men hjärtat har jag likväl haft på rätta
stället.
— Men det är inte fråga om hjärtat, avbröt fader
Roubeau. Det är stoltheten, som bjuder dig att
döda din kamrat.
— Ni fransmän, svarade Lon, varpå han vände
sig för att gå, och kanske vill ni läsa en mässa
över mig om lyckan inte är med mig.
Men prästen log, sträckte fram sin
mockasinkläd-da fot och gick ned på den vita tysta floden. En
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
