Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I fjärran land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i fullkomlig extas. Skogen uppslukade honom och
det kortvariga middagsljuset försvann, men han
fortsatte sina spaningar tills den uttröttade,
överansträngda kroppen gjorde en sista kraftansträngning
och kastade honom hjälplös i snön. Där låg han
och stönade och förbannade sin dårskap och intalade
sig till slut, att det spår han sett blott var ett
fantasifoster. Sent på natten släpade han sig på
händer och knän in i hyddan med förfrusna kinder
och en egendomlig domning i fötterna. Weatherbee
hånlog elakt mot honom och gjorde inte något
försök att hjälpa honom. Han stack nålar i tårna och
töade upp dem vid ugnen. En vecka senare kom
kallbranden.
Men Weatherbee hade sina egna bekymmer. De
döda männen kommo upp ur sina gravar allt oftare
nu och lämnade honom sällan, varken vaken eller
sovande. Han började vänta på dem och frukta
deras ankomst, och aldrig gick han förbi de båda
tvillinggravarna utan en rysning. En natt kommo de till
honom under sömnen och ledde bort honom för ett
eller annat ändamål. Med ett oartikulerat skrik av
fasa vaknade han mellan de båda stenhögarna och
flydde hals över huvud tillbaka till hyddan. Men
han hade legat där för länge, ty även på honom
hade kinderna och fötterna förfrusit.
Ibland blev han utom sig av raseri över deras
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
