Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. För mannen på långfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, Sally dog innan det kom några. Det är
därför jag är här. Belden började frånvarande att
tända sin pipa, som höll på att slockna, men så sken
han upp med ett: — Hur är det med er själv,
främling — är ni gift?
Till svar öppnade främlingen boetten till sin
klocka, lösgjorde klockan från läderremmen, som
fungerade som klockkedja, och räckte den till
Belden. Denne lyfte upp oljelampan, granskade
insidan av boetten kritiskt och räckte den med en
mumlad beundrande ed till Savoy. Efter en hel del:
"Åh, tusan!" lämnade denne över klockan till
Prin-ce, och de andra lade därvid märke till att hans
händer darrade och att hans ögon fingo ett milt uttryck.
Så gick klockan ur hand i hand — det bleknade
fotografiet av en kvinna, en kvinna av det där
bräckliga kvinnliga slaget, som sådana män tycka om,
med ett barn vid bröstet. De som ännu inte sett
detta under voro utom sig av nyfikenhet, de som
hade gjort det blevo tysta och tankfulla. De kunde
som män möta svälten, skörbjuggens pina och den
plötsliga döden ute på vidderna eller på floden,
men bilden av en kvinna och ett barn gjorde dem
alla veka som barn.
— Jag har aldrig sett den yngste — det är en
pojke, säger hon, och två år gammal, sade
främlingen, då han fick klockan tillbaka. Ett ögonblick såg
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
