Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En kungs gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu. Omigen. Se där — det var bra! Ett-två-tre,
ett-två-tre.
Prince och Madeline svängde runt i en vals, som
inte tycktes vilja ta slut. Bordet och stolarna hade
skjutits in mot väggen för att lämna bättre
utrymme. Malemute Kid satt på sängkanten med knäna
uppdragna mot hakan och mycket intresserad. Jack
Harrington satt vid sidan av honom filande på sin
fiol och följde de dansandes rörelser.
Det var en säregen situation, detta företag, som
dessa tre män och denna kvinna givit sig in på.
Det mest rörande var kanske det affärsmässiga sätt,
som de utförde det på. Ingen atlet har väl tränats
omsorgsfullare för en förestående uppvisning, ingen
varghund för selningen, än denna kvinna. Men hon
var av gott material, ty Madeline hade i olikhet med
de flesta kvinnor av hennes ras under barndomen
sluppit att bära tunga bördor och även undkommit
vandringslivets mödor. Dessutom var hon välväxt
och smidig samt ägde en naturlig grace, som
hitintills inte kommit till sin rätt. Det var denna
naturliga grace, som männen särskilt strävade efter att
få fram.
— Det besvärligaste med henne är, att hon fått
lära sig dansa alldeles galet, anmärkte Prince bort
mot britsen efter att ha placerat sin andfådda elev
på bordet. Hon har lätt för att uppfatta, men jag
Vargens Son —11
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
