Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En kungs gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för hennes skönhet, klokhet eller kvickhet utan för
detta obestämbara något hos kvinnan, för vilket
mannen böjer sig men inte kan förklara. Rummet
andades uppsluppen glädje, då hon och Prince
virvlade runt i en sista dans för kvällen. Harrington
spelade bättre än någonsin och Malemute Kid
rycktes med till den grad, att han grep kvasten och
började göra vilda språng med den i famnen.
Just vid denna tidpunkt hördes en hård
knackning på dörren och de innevarande sågo hur
dörrklinkan lyftes. Men de hade varit med om liknande
situationer tidigare. Madeline flög in genom den
öppna dörren till det inre rummet. Harrington
avbröt inte sitt spel. Kvasten hamnade hastigt och
lustigt under sängen, och då Cal Galbraith och Louis
Savoy stucko in huvudena genom dörren, svängde
Malemute Kid åch Prince omkring i varandras
armar i en vild schottis.
Vanligen bruka inte indiankvinnor ha lätt för att
svimma, men Madeline var så nära det hon
någonsin varit. Under en timme låg hon sammanknipen
på golvet, lyssnande till männens grova röster, vilka
höjdes och sänktes som en avlägsen åska. Som
välkända barndomsmelodier träffade henne varje
tonfall, varje skiftning i hennes mans röst och kom
hennes hjärta att klappa våldsamt och gjorde henne
så knäsvag, att hon halvt avsvimmad måste luta sig
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
