Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där det fanns ett jaktläger med ett dussin
Pellyin-dianer, vilka hade kommit över bergen söderifrån*
Sedan, när vi vikit av mot öster, såg vi ej någon
människa utan blott frusna floder, dystra skogar och
den "vita tystnaden". Som jag nämnt, vägen var
lång och stigen obanad. Ibland kunde vi inte
färdas mer än åtta a tio miles, och på nätterna sov
vi som döda. Och inte en enda gång anade de,
att jag var Naass, hövding på Akatan, hämnaren av
oförrätter.
Vi byggde nu mindre förrådsrum, och på natten
var det en smal sak att gå tillbaka på den banade
vägen och förstöra förråden på ett sådant sätt, att
det såg ut som om järvar varit tjuvarna. Så finns
det också platser, där det finns strömdrag och
vattnet är upprört och isen frätes underifrån. På ett
sådant ställe gick släden jag förde igenom och drog
hundarna med sig; men för honom och Unga var
det blott olycklig tillfällighet. Det fanns mycket
proviant på den släden, och hundarna var de
starkaste. Men han skrattade, ty han var full av liv,
och åt de hundar som var kvar gav han sedan så
litet föda, att vi måste skära dem ur seldonen, den
ene efter den andre, och ge dem åt deras kamrater
att äta. Vi skulle få en lätt hemfärd, påstod han,
då vi skulle gå från förrådsställe till förrådsställe
och äta utan både hundar och slädar. Och det såg
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
