Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare viktiga upptäckter inom astronomien. Stjärnvärlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sekunder. Römer fann ett betydligt större tal — 1320
sekunder. Nu beskrifver jorden ej halfva sin bana på så
kort tid som 1 dag 18 timmar, det fordras 105
förmörkelser, innan jorden hunnit så långt, och på grund af
Jupiters rörelse i sin bana ökas detta antal med ytterligare
11. Men tidsskillnaden blir densamma. Om man nu kunde
bestämma ljusets hastighet på jorden, så kunde man ur
denna försening af förmörkelsernas inträffande beräkna
jordbanans diameter. Detta har också skett, de mest
bekanta mätningarna äro utförda af Fizeau, Foucault och
Michelson. Ljusets hastighet har befunnits vara i tomrum 300,000
kilometer i sekunden. Jordbanans radie bestämmes därur till
149,5 miljoner kilometer. Den har äfven bestämts direkt
genom astronomiska mätningar, och man har kommit till
nära samma värde.
Sedan Laplaces tider har man också upptäckt de många
små planeterna — omkring 600 äro nu kända — mellan
Mars och Jupiter, af hvilka den första, Ceres, fanns af
Piazzi den 1 januari 1801. De löpa alla i rätt led kring
solen och ha mycket växlande lutningar på sina banplan —
den största är 34,83° — oeh excentriciteter — den största
är 0,383.
Ett synnerligen stort intresse ha dubbelstjärnorna. Dessa
studerades med mycken flit af W. Herschel,
sedermera af W. Struve och på senare tider af See. Det
lyckades i en mängd fall att bestämma dessa stjärnors rörelse
kring den gemensamma tyngdpunkten. Därur var det
åter möjligt att beräkna deras banors excentricitet
(afvikelse från cirkelformen). På senare tider har man genom
studie af stjärnors spektra funnit, att en stor del af dessa
har en fram- och återgående rörelse, och äfven i detta fall
har det ofta lyckats att bestämma banornas excentriciteter.
Dessa visa en helt annan bild än planetbanorna i vårt
planetsystem, som äro nästan cirkelrunda. Stjärnbanornas
excentricitet växlar för de direkt observerade mellan 0,13
och 0,82 kring ett medelvärde af omkring 0,45 (enligt See).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
