Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Geopolitiska problem II. Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minnet, att Tyskland årligen får ett tillskott
(befolkningsöfverskott) af mera än 800,000 lif att placera,
medan England på sitt tio gånger större rum har icke
ens hälften så stort behof, Frankrike på tre gånger
större rum har allra högst 60,000 lif eller en fjortondedel
af Tysklands behof, Ryssland på sju gånger större
rum 2 1/2 millioner eller tre gånger flera lif.
Men den Johnstonska kartan har ännu ett
soulagement för Tyskland (som lord Bryce med oro
anmärkte på vid mötet): ”Asia minor” står där
tecknadt med Tysklands gula färg ända ned till Basra,
endast med en fransk half-enklav i Syrien. Vi se här
slutpunkten på en annan utveckling, det sista bladet
i den historia som förtäljer om huru Tyskland sökt
arbeta sig ur sin grundläggande svaghet, det
koncentriska trycket på moderlandet.
Åter finna vi oss inför geografiska axiom, då vi
konstatera sydost som kompass-strecket för denna
expansionstanke. Då de slaviska och romanska
murarna stänga i O. och V., medan anökumene möter
i N. bortom Skandinavien, så återstod ingen annan
riktning. Enligt lagen för minsta motståndet måste
Tysklands sträfvan ut ur sin geografiska klämma
naturnödvändigt blifva en ”Drang nach Süden”. Denna
trängtan har tagit så världshistoriska dimensioner, att
vi icke kunna underlåta ett närmare studium af dess
utvecklingsfaser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
