Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Etnopolitiska problem I. Nationalitetsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Faran har länge kunnat bagatelliseras, så länge det
"oafhängiga Arabien" är ett rent geografiskt begrepp,
bakom hvilket står en verklighet af inbördes splittrade
och tvistande stammar; detta irredenta saknar alltså
en samlad statlig bakgrund i den stora halföns inre.
Men sedan århundradets början ha vissa tendenser
till enhet yppat sig; trådar ha spunnits till samverkan
ända från den sydvästra kanten, där infödingssultanen
i Jemen, Jahia, varit i färd med att upprulla det
turkiska herraväldet, till den nordöstra, där sultan
Ibn Saud i Nedjd öfvat samma verksamhet (ofvan
s. 43). Och det ligger blott allt klart, att dessa
trådar ha den engelska politikens fabriksmärke.
Härmed uppstiger den arabiska frågan till
storpolitisk rang. I Englands Indiahafsprogram får
Arabien, landet mellan Persien och Egypten, sin
enhet. Denna irredentistiska frihetsrörelse tjänar alltså
en större sträfvan, i hvilken den omedvetet ingår som
ett led. Då England af rent geopolitiska grunder
önskar bringa landbryggan mellan Medelhafvet och
Persiska viken under sig, så fann det här en ypperlig
konjunktur i den etnopolitiska motsatsen. Det skall här
vidare observeras, att själfva de heliga orterna ligga
i Arabien; och det skall icke heller förgätas, att Nedjd
är sätet för den "vahabitiska" frikyrkan inom Islam.
I ett kompliceradt sammanhang se vi således England,
bakom de kulisser som dölja Arabiens öknar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
