Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Etnopolitiska problem II. Rasproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillika är de nationella enhetssträfvandenas år. Det
blef ock året då den allslaviska gemenskapen kom att
presentera sig för Europa. Slaverna gingo att söka en
form för sin enhet, som motvikt mot tyskarnas.
Alltså samlades i Prag den första panslaviska
kongressen. Men ryssarna saknades; de stodo under
sin tsars portförbud. Också gick kongressen i det
hela i austroslavismens tecken (en federation på
själfständig bas af de slaviska folken under Habsburgs
krona) och hade därutöfver, i sitt manifest till Europa,
endast några dimmiga fraser.
Den afgörande vändpunkten i panslavismens
historia bildar Krimkriget, då Ryssland kände sig bedraget
på Österrikes hjälp. Detta gaf rörelsen en mera
afgjord realistisk-politisk färg. På slavofilernas
generation kom "panslavisternas". Från denna tid blir
panslavismen en mer eller mindre ohöljd trumf i
Rysslands storpolitiska spel mot grannen — rivalen om
Ukrajna och på Balkanhalfön.
Nu bildas alltså (1858) under hög protektion den
"slaviska välfärdskommittén" i Moskva, och öppnas
i dess ledande tidning af Katkov en målmedveten
agitation för slavisk samling under rysk ledning.
En ny kongress samlas, på regeringens initiativ, 1867
i Moskva, och tjeckerna kommo i massa för att
demonstrera mot "dualismen" hemma där deras nationella
sak lämnats utan afseende. Men nu saknades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
