Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Etnopolitiska problem II. Rasproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Seton-Watson) ett sådant arrangemang vid Ö. U:s
totala sammanfallande. Vi se ock detta motiv användas
i agitationen för att misstänkliggöra Tyskland i Ö. U.
(Andre Chéradame, La paix que voudrait
l’Allemagne, Paris 1915). Men om vi frånse från några
"alltyska" strömningar i Riket och "tyskradikala" i
Österrike, hvilka endast omkring sekelskiftet spelade
någon liten roll (Schönerer’s "Hoch und Heil
der Hohenzollern" i österrikiska
deputeradekammaren 1902), så har denna irredentism före våra dagar
icke haft ett spår till allvarlig resonans på någondera
sidan. Det var med djup beräkning Bismarck lämnade
enhetsverket ofullbordadt på denna punkt, för att
icke öka det nya rikets inre svårigheter[1]; och i
alliansen efter 1879 har nationalitetsprincipen sedan fått
den grad af tillfredsställelse, som här harmonierade
med de rent politiska behofven. Nu skulle den rent
tyska samlingen betyda en yttre ökning af själfva
Riket till det priset, att det refve upp hela bryggan till
orienten från fästet och således definitivt beskure sig
själft på alla de säkerhets- och utvecklingsmöjligheter
som ligga i det levantinska programmet öfver hufvud.
Det vore en alltför dålig affär.
Icke desto mindre kom på sistone ett ögonblick, då
frågan blef rätt mycket diskuterad och äfven på sina
håll i Tyskland bejakad. Det var 1913, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
