Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Kastman: Rationalismen på folkskolans område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkundervisningen samt vaka öfver deras ledning och
utveckling till uppnående af deras viktiga bestämmelse.
Dessa stadganden hafva visserligen ännu gällande
kraft, men under tidens lopp har man i rationalistiska
lägret börjat agitera mot dessa bestämmelser. Man vill
nämligen där slita af banden, som bundit och binda
samman kyrka och folkskola. Rationalisternas
program i detta hänseende är nämligen följande: »Den
sanna mänskligheten måste grundas på bekännelsernas
ruiner; med människornas öden kan det först blifva
bättre, när de kristna blifva människor.» — — —
Till försvar för kyrkans deltagande i ledningen af
och tillsynen öfver folkskolan säger Harms i sin
pastoralteologi: »Vi äro predikanter för hela församlingen,
och vårt ämbete skall omfatta alla själar, som där
finnas; därför komma äfven barnen i betraktande.
Folkskolan är till sitt ursprung helt och hållet och till sitt
ändamål till största delen ett kyrkans institut, hvars
organ vi äro och i viss mening representera. Därför
åligger oss ock något slags deltagande i skolan,
nämligen uppsikten och tillsynen, att folkskolan icke
undandrager sig kyrkans tjänst eller till och med motarbetar
henne. Men ifrån kyrkan måste utgå icke blott en
sådan bevarande uppsikt utan äfven en befordrande, som
leder kyrkans lif äfven till skolan.»
För att angifva grunderna, hvarför folkskolan bör
skiljas från kyrkan, säga däremot rationalisterna: »En
nutidens pedagog kan icke spela på samma sträng som
hans samtida teologer och kyrkolärare... Vi (nutidens
pedagoger af rationalistisk färg) anse kyrkans
verksamhet för opedagogisk, ja, än mera: vi
öfverensstämma icke mer med hennes läror, hennes bekännelser,
hennes dogmer, hennes symboliska böcker; vi äro
således både i formellt och materiellt hänseende kyrkans
motståndare; vi förkasta en stor del af hennes
läroinnehåll, och vi förkasta totalt hennes lärosätt. — — —
Så länge pedagogiken behärskas och tyranniseras af
kyrkoläran, kan man aldrig tänka på pedagogikens
själfständighet och lärarnas oafhängighet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
