Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Kastman: Rationalismen på folkskolans område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han måste hålla därpå, att denna ädla skatt blifver
bevarad åt folket. Det är ett kapital, som bär rik ränta.»
Rationalismen har vidare haft den följden, att man
i folkskolan ensidigt lagt hufvudsaklig vikt vid de
intellektuella krafternas utveckling, under det man tagit
mindre hänsyn till inverkan på känslo- och viljelifvet.
Men vid betonandet af uppfostrans intellektuella sida
fäster man hufvudvikten antingen vid inlärandet af
ett visst mått af kunskaper och färdigheter eller vid
de intellektuella anlagens formella utveckling.
Programmet är antingen: Folkskolans närmaste uppgift
är att gifva barnen ett så stort mått af kunskaper och
färdigheter som möjligt, eller folkskolan har icke till
hufvuduppgift att bibringa vissa kunskaper utan att
utveckla i första hand de intellektuella krafterna. I
båda fallen blifva uppfostringsarbetets resultat
otillfredsställande, ty uppfostraren har löst sin uppgift
hvarken därigenom, att han bibringat myndlingen ett
visst mått af kunskaper, eller därigenom att han
lyckats till en viss grad utveckla hans intellektuella
anlag. Nej, uppfostraren måste ock söka att med de
medel, som stå honom till buds, förädlande inverka på
myndlingens känsla, nära hans fantasi med hvad som
är skönt samt rikta hans vilja till hvad som är godt
och befästa henne däri. Högsta uppgiften för
uppfostringsarbetet är nämligen danandet af »en efter måttet
af sina anlag harmoniskt utbildad personlighet, som i
hela sitt tanke- och handlingssätt bevisar sig vara
genomträngd af den kristliga trons och bönens
lefvande ande.» (H. F. Hult).
Åtskilliga rationalister vilja, att i folkskolan skall
meddelas undervisning i en från religionen, från
dogmerna lösryckt sedelära. Men undervisning i
kristendom blir sedligt bildande icke därigenom, att den
upphör att vara undervisning i den kristna trosläran, utan
därigenom, att den blir i sann mening kristligt
uppbyggande, och därtill hör icke mindre det dogmatiska,
än det moraliska; ej blott känslolifvets lyftande och
viljans stålsättande, utan äfven och ej mindre, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
