Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Lönegren: Kvinnan i det kristligt-sociala arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Mot bakgrunden af det nu sagda är det, som jag
ville påpeka några af de minst omtvistliga kvinnliga
verksamhetsgrenarna. Det finns, förunderligt nog, icke
så få kvinnor, som nästan läsa en viss ringaktning uti
talet om hemmet såsom kvinnans egentliga och största
lifsuppgift, sådant synes dem »gammalmodigt». Men
den, som ser goda hem såsom det ojämförligt viktigaste
för vårt folks bevarande och höjande och i kvinnan —
modren ser hemmets starkaste makt, ban vet, att däri
tvärtom ligger det allra högsta erkännande af kvinnans
betydelse äfven för samhället. Hemlifvets sjunkande
kan till stor del tillskrifvas de inflytelser af olika slag,
som dragit kvinnan från hemmet. Industrialismen har
här mycket på sitt skuldregister. Jag tror ej på värdet
af den nationalekonomi, som vinner milliontals
kvinnodagsverken genom att beröfva hemmen deras
mödrar.
Men nu erkännes villigt, att utan intrång på
hemmens rätt, mycken kvinnokraft står till buds för
andra uppgifter. Ocli sådana saknas ej. Ju närmare de
ligga den moderliga lifsuppgiften, desto bättre ägna
de sig för den verksamhetssökande kvinnan.
Sedan gammalt har detta gällt lärarinnans kall. I
synnerhet på de tidigare stadierna ger det stort
utrymme åt den fostraregåfva, den makt af stilla
inflytande som kvinnan äger vida mer än mannen.
Sveriges folk borde med tacksam stolthet tänka på de
många tusen lärarinnor, som hafva vårt folks barn i
de mest bildbara åren om hand och i sin, ofta förbisedda
gärning göra en så betydelsefull tjänst åt både hem
och samhälle. När jag ser dessa plikttrogna själar,
som kanske i flera årtionden i tålamod gifvit ut sig
för andras barn, då förstår jag bättre det underliga
ordet: »den ensamma har flera barn än den som har man».
Det enda, som skuggar bilden är tanken på de
föräldrars förlust, som frestades att lämna från sig så
alltför mycket af sina barns själsfostran.
Jag tänker på ett annat område, där kvinnans
begåfning ställer henne afgjordt framför mannen: sjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
