Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. A. Ålund: Den gamla i Gråmyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
glömde världen och människorna omkring sig. Men
när hon blef utestängd från allt detta och från själfva
arbetet, förlorade hon balansen, saknaden och
enformigheten omkring henne i förening med sjukdomens
smärtor blefvo henne ett tryckande ok. Minskningen af
det begagnade Gudsordet åstadkom, att tålamodet fick
för litet näring ur de eviga hälsobrunnarna, och
klagan föddes i hjärtat och steg öfver läpparna. Hon
höll på att trötta ut sitt värdfolk med sin ständiga
jämmer.
På skolferierna besökte jag ofta folket i Gråmyr.
Då blef den sjuka synnerligen glad. Jag kom ju som
en gammal bekant från den tid, hon kunde både gå i
kyrkan och läsa sina böcker. Dessutom kom jag från
den stora, vida världen därute, långt borta från
Gråmyr. Jag måste sätta mig ned vid den gamlas säng
och berätta, berätta. Det, som hon ville först och främst
ha klart besked om, var om kyrkan och prästerna och
gudstjänsterna. Vidare fick jag tala om hvad som
helst. Gumman glömde att klaga och blef idel öra.
Slutligen bad hon mig att läsa för henne ur några af
hennes böcker. Mun och öron lyssnade för att
urdrie-ka Guds ord, såsom en torr åkerjord insuper
himmelens regn. När jag ändtligen måste gå, klagade hon
öfver att besöket varit för kort och tog löfte om en
snar återkomst.
Efter sådana stunder blef lion mera stilla, belt visst
emedan hon åter fått dricka af Guds ords
vederkvickande lifsvatten till hugsvalelse för sin törstande ande.
Nu hade hon åter något att tänka på därinne i hjärtats
stilla värld, något som drog uppmärksamheten från
yttervärlden och plågorna. Hon firade åter högtid
inför Gud.
En sommar kom jag till Gråmyr klädd i hvit mössa.
Den gamla lefde ännu, men var ytterligt svag. Det
hade kommit öfver henne något af det säregna lugn
och den stillhet, som möter en botfärdig människa vid
gränsen till evigheten. Nu klagade hon icke mer,
begäret efter nyheter utifrån hade slocknat. Någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
