Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thure Bergström: »Gruf-Jan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
psalmbok, en bibel och en postilla, kastade några
högröstade frågor till gamle Jan, och fick några
visserligen icke ovänliga, men ganska knapphändiga och föga
uppmuntrande svar. Han teg därför och gick ut
därifrån för den gången, ty ban förstod, att de sade så
mycket som: »Lämna mig i fred. Jag kan ju inte
hinna mera.»
»Jag tycker det är synd om Gruf-Jan», sade
förvaltaren till prästen. »Att sitta i en sådan där inrättning
ett helt människolif, det är ju mer än ett straffarbete.
Men någon måste ju göra det. Och vox-e det inte
Gruf-Jan, så måste det bli någon annan. Men galet är det
i alla fall.»
Prästen ville inte bestrida det, men invände ändå:
»Han såg dock inte olycklig ut. Brukar ban klaga
öfver sin lott i lifvet?»
»Ingen, tror jag, har hört gamle Gruf-Jan klaga
öfver någonting, allra minst öfver arbetet. Jag har
aldrig sett honom upprörd mer än en gång, och det
var, när ban trodde, att ban skulle mista det. Men
det är just det, jag inte kan begripa, hur man kan stå
ut med ett sådant arbete som detta i mer än ett halft
år och ej bli tokig på’t.»
»Men jäg tror, att jag förstår det», genmälde
prästen saktmodigt.
En afton hade Gruf-Jan kommit ned till
»Herrgården» och bedt att få tala med förvaltaren.
Det var inte kontorstid, och man bad honom
komma åter på middagstimmen dagen därpå. Men då den
xinge kontoristen såg gubbens Ögon stå fulla af tårar,
förstod han, att det måste vara något ovanligt på
färde, och bad förvaltaren komma.
Gruf-Jan torkade tårarna och försökte hålla sig
karsk, medan ban talade: »Jag har kommi för te å säg
opp min tjänst. I mörru får förvaltarn sätt nå’n ann
te’ spele.»
»Hvad nu då? Har gamle Gruf-Jan tröttnat? — Ja,
jag undrar inte på det. Och Gruf-Jan skall lia tack
för den tid, som lian så nitiskt och outtröttligt skött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
