Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thure Bergström: »Gruf-Jan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
förvaltaren vänligt på axeln ocli sade: »Du gamle
hederlige Gruf-Jan, gå tillbaka till spelet i morgon igen
du. Jag har ingen att sätta dit i ditt ställe, ingen
som jag litar på mera än på dig. Och i morgon bitti
åker jag på vagnen ner i grufvan.»
Gruf-Jan log genom tårarna: »Kära, snälla
förvaltarn», sa han, »men förvaltarn ska lof mej en sak...
att när’n i mörru kommer opp ur grufva, ska’n köm
rakt opp i spelhuse te mej, så ja får tack en...
»Ja, det är ett härligt människovirke i de gamla
arbetarna», så slöt förvaltaren den lilla episoden om
Gruf-Jan. »Men deras släkte är snart slut. Sådant
folk få vi visst aldrig mera...»
»Men hvad tror du då det var, som fostrade dem
sådana?» gentog prästen på försök. Inte var det bara
tiden, förhållandena och de själfva, som hade
förtjänsten af det, ty då skulle de väl fostras lika bra af tiden,
omständigheterna och sig själfva nu också. Det måste
ha varit något annat, något mera. Hvad tror du, det
kan ha varit?»
»Ja, det vet jag rakt inte...»
»Men jag tror, att jag vet det: Det var deras gamla
mor, som de inte föraktade och häcklade då, både hög
och låg, utan höllo högt, älskade och böjde sig för,
det var Sveriges kyrka», genmälte prästen stilla.
Thure Bergström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
