Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Den fasta grunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den fasta grunden
Denna skillnad beror på att Fennoskandia har haft en helt
annan geologisk utvecklingshistoria efter silurtiden än
grannländerna. Dessa har under långa perioder legat nedsänkta
under havsytan. Då samlade sig avlagringar på havsbottnen,
mäktiga sediment av tusentals meters tjocklek. Fennoskandia
har däremot under de många årmillionerna från silurtiden till
istiden varit land, åtminstone i sina centrala delar. Denna
landmassa har varit utsatt för de avnötande krafter som vi
sammanfattar under namnet denudation. Genom denna avnötning
har stora mängder material bortförts från Fennoskandia, som
på det viset undergått en avlastning och blivit ett av
jordskorpans höjningsområden. Grannländerna däremot, där de stora
sedimentmassorna avsatt sig, har fått vidkännas en tung
belastning och blivit sänkningsområden. Skandinavien och
Finland skulle tillsammans kunna liknas vid en sköld, gjord av
gammalt gott urberg och stolt höjande sig över omgivningen,
som ligger nedtyngd under sin börda av yngre sediment. Man
brukar tala om "Baltiska skölden”, eftersom den utbreder sig
på båda sidor om Östersjön eller Baltiska havet.
Man frågar sig kanske, om det på andra håll i världen finns
några motsvarigheter till det fennoskandiska urbergsområdet.
Det är egentligen endast ett område som uppvisar några
genomgående likheter, nämligen trakten kring Hudsonviken i
Nordamerika. Där utbreder sig också en väldig urbergssköld,
av geologerna kallad den Laurentiska platån eller den
Kanadensiska skölden, och den är liksom Fennoskandia täckt av
grus från istiden. Både Amerika och Europa har alltså ett av
urtid och istid utformat Norden.
Det finns några områden i Sverige som inte tillhör det
nordiska urbergsområdet och som därför egentligen inte borde
räknas till Fennoskandia. Det är Gotland, Oland och sydvästra
Skåne. De utgör geologiska övergångsområden, som på sitt
sätt bidrar till att ge större omväxling åt de svenska
landskapsbilderna.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
