Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den stora landisen och dess verk - De svenska ändmoränerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stora landisen
Moränen är vårt lands ojämförligt vanligaste jordart. Den
ligger alltid närmast berggrunden. Ofta är den överlagrad av
andra jordarter, men den finns där ändå. Gräv tillräckligt djupt
i en torvmosse, en lerslätt, ett trädgårdsland, och du kommer
ner till den svenska moränen. Dess tjocklek växlar. Innanför
Bohusläns nakna klippor är moräntäcket mycket tunt, medan
de stora norrländska lidernas moräntäcke ofta är flera tiotal
meter tjockt. Materialet i morängruset är till övervägande del
hämtat från berggrunden i närheten. Moränens fruktbarhet
beror på beskaffenheten hos detta material. I urbergstrakterna
bildar moränen en ganska mager jord, mera lämpad för
skogsbruk än för åkerbruk. I kalkrika trakter, särskilt söder om de
stora silurområdena, är moränen finkornig, kalkhaltig och
fruktbar.
I ett vanligt svenskt skogslandskap kan man se, hur moränen
ligger som ett utjämnande täcke över berggrunden. Detta är
dock inte alltid fallet. På Närkesslätten och i Västerbottens
kustland kan man iaktta långa smala grusryggar, utsträckta i
isens rörelseriktning och ofta åtskilda av kärrmarker. Dylika
moränkullar beskrevs först på Irland under namn av d r u
m-1 i n s, och detta keltiska ord har sedan införlivats med vårt
språk som namn på en vanlig svensk naturföreteelse:
En mager skogsbacke med morängrus på marken och med
några stenblock kringströdda här och där, det är kanske, när
allt kommer omkring, den mest svenska av alla
landskapsbilder. När Heidenstam hade sett sig trött på österlandet och
beslöt resa tillbaka hem, var det en svensk moränbackes
torftiga skönhet som hade trätt fram i hans minne: jag längtar
marken, jag längtar stenarna.
De svenska ändmoränerna
I fjälltrakterna kan man observera, att det framför nedre
änden av en glaciär brukar ligga vallar eller ryggar av sten
och grus. De ligger vinkelrätt mot isens rörelseriktning och
kallas ändmoräner. Finns det inga sådana i det övriga
7 Furuskog
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
