Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den stora landisen och dess verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stora landisen
maren bildades ett skikt med relativt grova korn, under hösten
och vintern ett tunnare skikt av ytterst fin lera. Därigenom
kan man skilja varven från varandra. Varje års lerskikt kom
att ligga något längre åt norr än föregående års, lika långt
som isen hade dragit sig tillbaka. Det var då som nu, att vissa
somrar var varma, andra kyliga, och en varm sommar gav ett
tjockt lervarv, men en kall sommar gav ett tunt. Därigenom
kan man känna igen de olika varven och numrera dem.
Ler-varven skjuter ut som takspån över varandra, och genom att
följa dem genom landet har man fått denna svenska
tideräkning som är något enastående i världen.
"Den svenska tidsskalans” nollpunkt har De Geer förlagt
till Norrland. Den betecknar den tidpunkt då isavsmältningen
hade hunnit så långt att istiden kan betraktas som avslutad.
Lervarvet nr 0 är den väldiga avlagring som bildades, då den
centraljämtländska issjön bröt igenom sin isdamm och blev
urtappad. Lervarven norr därom betecknas med plus, söder
därom med minus. På De Geers kartor över isavsmältningen
kan man nu konstatera, att om man följer den bottniska kusten
så träffar man årslinjen nr 0 norr om Umeå, medan isranden
500 år tidigare stod vid Härnösand, år — 600 i närheten av
Gävle och år — 880 vid Uppsala. I stockholmstrakten uppehöll
sig isranden på "lOOO-talet”. Den stod år — 1030 vid Haga och
år — 1050 vid Riddarholmen.
Hela avsmältningstiden har av De Geer indelats i tre
huvudskeden. Det äldsta skedet är det daniglaciala, då isen
avsmälte från norra Tyskland och Jylland till Skåne. Dess längd är
icke fastställd. Det andra skedet är det gotiglaciala, då
isen smalt bort så långt som till norra Östergötland och
stockholmstrakten. Denna avsmältning tog omkring 6 700 år. Den
årliga avsmältningen var tydligen i medeltal inte ens ett tiotal
meter. Det tredje skedet är det finiglaciala, som avslutade
istiden. Då fortsatte isavsmältningen upp till Jämtland och
Västerbotten, och då gick den fortare, vanligen 200—300 m om
året. Gränsen mellan de två sista skedena drar De Geer vid år
— 1073, och detta tal anger alltså det finiglaciala skedets längd.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
