Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. De svenska landformerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svenska landformerna
Mellan kullarna ser man lerslätter och moränbackar, kanske
också en och annan sjö. De nakna bergknallarna är ofta
rund-slipade av landisen.
Detta småkuperade, men i det stora hela mycket flacka
mellansvenska landskap har inte många sådana drag som
omedelbart sätter fantasin i rörelse. "Sverige är inte något paradland",
skrev Karlfeldt, och då tänkte han nog på denna naturtyp.
Men res i främmande länder, res i så många utländska trakter
som möjligt, kom sen tillbaka till Sverige, gå upp på en
mellansvensk skogsbacke och se ut över nejden. Någonting
sådant såg du ändå inte på dina långa utlandsresor. Denna
vanliga mellansvenska natur, med små höjder som stiger upp här
och där från den jämna urbergsytan, med en liten sjö som har
fått sin sänka i present av landisen, med gårdar och åkrar nere
på lerslätterna, med morän och blockmark i skogen, med ljus
lövskog och mörk barrskog omväxlande med varandra, denna
natur har näppeligen sitt motstycke på något annat håll i
världen. Den förutsätter två ting: en hård, jämn yta av urberg, som
endast har blivit grunt etsad, och en istid, som med sina olika
bildningar har skulpterat landskapets detaljer. Att båda dessa
förutsättningar inträffar på samma ställe är någonting mycket
sällsynt. Det har skett i vissa delar av Kanada, och dit får man
resa om man vill se "svensk natur” utanför Fennoskandia. Men
om man så tillfogar, att den svenska skogsbacke, där vi har valt
vår utsiktspunkt, ligger ett stycke upp på en förkastningsbrant,
så kommer en tredje förutsättning till som inte alls är uppfylld
i Kanada. Utsikten över den mellansvenska bygden är unik.
Det mellansvenska låglandet har liknats vid ett golv, belagt
med olika stora mosaikplattor. Dessa plattor har sedan blivit
rubbade i sitt läge, så att golvet inte längre är jämnt, utan
somliga plattor har blivit ställda lite snett, andra har pressats
ner, åter andra ligger kvar i sitt gamla läge eller har
förskjutits en bit uppåt. Denna liknelse ger en ungefärlig bild av vad
som har hänt med stora delar av mellersta Sverige. Urbergsytan
har brustit sönder, sprickor har bildats i olika riktningar, och
utefter dem har sänkningar eller höjningar inträffat. Det mel-
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
