Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den svenska vegetationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska vegetationen
fräken och säv, i ett "ängskärr" starr och ängsull, medan en
"kärräng” har gott om alar, björkar och sälgar. De berömda
gotländska myrarna, som nu är nästan alldeles torrlagda, var
ett mellanting mellan sjö och kärr, och deras karaktärsväxt
var den högresta gotländska agen.
Biandmyrarna bildar huvudgruppen av de nordsvenska
våtmarkerna. Namnet häntyder på att de utgör en blandning av
mossar och kärr. En biandmyr ter sig ofta som ett stort kärr,
på vars yta ett antal små mossar ligger kringströdda. Om
myrens yta lutar åt ena hållet, kan mosstuvorna bli långsträckta
och det uppstår en ”strängmyr”. Många biandmyrar har
uppstått på låga sluttningar, som översilas av vatten. Andra har
bildats i jämn terräng, där nederbörden inte har varit tillräcklig
för att alstra bäckar men i stället samlats till ett ytligt
grundvatten som blir uppdämt emot något hårdare skikt i marken.
Växtligheten på många norrländska myrar tillvaratages
genom myrslåttern, som i många trakter ger ett viktigt tillskott
till kreaturens vinterförsörjning. I övrigt har myrarna blivit av
allt större ekonomisk betydelse för landet genom att man har
dikat ut dem, odlat upp dem till åkrar och tillverkat bränntorv
och torvströ. De svenska myrarna har blivit ett
jordbruks-vetenskapens stora experimentalfält.
Myrarna har också blivit historiska dokument, som för
geologen och botanisten berättar om traktens utveckling under
årtusenden. De olika torvlagren, som kommer i dagen, när man
gräver eller borrar sig ner igenom en mosse, är vittnesbörd
om växtlighetens beskaffenhet under olika tider. Genom att
undersöka förekomsten av ståndarmjöl, pollen, i mossens olika
skikt, får man veta vilka träd som under tidernas lopp har växt
på platsen. På bottnen av en mosse finner man kanske en fin
gyttja. Den har bildats under den regnrika värmetiden, då
mossen var en sjö. Ovanför gyttjan ligger vasstorv, som visar att
sjön började växa igen av vass och säv. Klimatet blev allt
torrare. Vassen efterträddes av ett lövkärr, och detta av en skog
med tallar och björkar, som efterlämnade ett stubblager i
mossen. Ovanför stubblagret ligger vitmossetorv och starrtorv, som
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
