Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den svenska vegetationen - Kalfjällens regioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska vegetationen
lands östliga lågfjäll når den omkring 600 m och i fjällkedjans
inre dalar omkring 400 m. Från denna gräns sträcker sig
björkarnas region något hundratal meter uppåt, i Dalarna knappt
mer än 100 men i norra Lappland ända till 300 m, lodrätt
räknat. Om berget lutar starkt blir björkskogen alltså bara en smal
strimma, men på långsluttande terräng kan den breda ut sig
flera mil.
Kalfjällens regioner
Vi har tagit farväl av den sista förkrympta fjällbjörken och
står uppe på fjällheden. Om det är en vacker dag är vi kanske
så hänförda över de fria vidderna, de stora linjerna, den höga
och rena luften, att vi glömmer bort den smula vegetation som
blygt breder ut sig kring våra fötter. Där finns i alla fall
blåbärsris, kråkris och dvärgbjörkar, och på den våta marken
kring närmaste bäck växer täta snår av gråvide. Här och där
träffar vi på en blomrik ängsmatta med fjällsippor och andra
skönheter från fjällvärldens märkliga och färgrika flora.
Vi fortsätter något hundratal meter uppåt. Risen och
småbuskarna har tagit slut, vi går på en matta av gräs. Det lilla
låga dvärgvidet blir vanligare. I norra Lappland bildas mattan
till stor del av kantljung. Efter hand blir allt större partier av
marken alldeles nakna. Jordflytningen blir allt vanligare, och
vilda blockmarker utan någon växtlighet breder ut sig
alltmera. Till slut löser vegetationen upp sig i spridda fläckar,
som mest består av mossor och lavar. Den levande världen
har måst ge vika inför kölden och isen och stormen, och jorden
visar sig för oss blottad och naken som den var i tidernas
begynnelse. Men som en protest mot all kapitulation inför ett
hårt öde har den lilla isranunkeln utfört sin rekordklättring
uppför Kebnekaises branter till mer än 1 800 meters höjd. Vid
isranunkelns boning nära den eviga snön slutar vi vår färd
genom det växande och blommande Sverige.
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
