Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 12. Järnet
- Den svenska järnmalmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den svenska järnmalmen
Sverige är ett av de järnmalmsrikaste länderna i världen.
Men det är endast en liten del av de svenska malmtillgångarna
som har legat till grund för den månghundraåriga svenska
järnhanteringen. De svenska järnmalmerna är nämligen av två
olika typer, den fosforfattiga och den fosforrika. Fosfor gör
järnet odugligt, och så länge man inte kan avlägsna fosforn
ur malmen är det meningslöst att använda den för
järnframställning. I äldre tider kunde man inte det, och det betydde
heller inte så mycket, ty de många gruvfälten i mellersta Sveriges
bergslag innehåller malmer som är ovanligt fria från den
skadliga fosforn. De fosforhaltiga malmerna finns framför allt i
Norrbotten, där de bryts vid Kiruna och Malmberget, och
dessutom i Grängesberg. De förekommer i oerhörda mängder och de
är mycket järnrika, men de kunde inte bli till någon nytta,
förrän en metod hade utarbetats för att avlägsna fosforn. Detta
skedde år 1878, då thomasmetoden uppfanns i England och det
lyckades att med hjälp av kalk driva ut fosforn. Inom kort
blev den svenska fosforhaltiga malmen en begärlig råvara för
de stora järnverken i Tyskland och England, och från
1890-talet blev Sverige vad det aldrig förut varit, ett
malmexporterande land. Nu är alltså situationen den, att vi exporterar
fosforhaltig malm från Grängesberg och Norrbotten, medan
vi använder den dyra fosforfria malmen som råmaterial för vår
egen järnindustri.
Det beräknas att de säkert kända och brytvärda malmerna
i Sverige uppgår till 2,2 milliarder ton. Därav finns 2 milliarder
ton i Norrbotten. Resten, 200 millioner ton, fördelar sig så, att
Grängesberg har 150 och de övriga mellansvenska gruvfälten
tillsammans 50 millioner ton. Dessutom antar man att det finns
minst 500 milliarder ton järnmalm i reserv, fastän den är mindre
noggrant undersökt. Lägg därtill att de svenska malmerna har
en ovanligt hög järnhalt, 50—70 %, och vi förstår att vi inte
behöver vara oroliga för framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vartland48/0486.html
