Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Järnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järnet
rinnande tackjärnet gjutes i sandformar till många slags
nyttiga föremål. Men de fem sjättedelarna av det producerade
tackjärnet ska bli stål. Nästa anläggning blir alltså stålverket.
Vid de flesta svenska järnbruk sker numera stålframställningen
i martinugnar. Vi går alltså till martinverket, eller "martängen”
som det heter i det vanliga språket.
Tackjärnets förvandling till stål innebär att kolhalten
nedbringas till mindre än en procent. Denna procedur kallas
färsk-ning. I martinugnen sker färskningen på det sättet att
tackjärnet smältes tillsammans med rostigt skrot. Det rostiga järnet
är rikt på syre, som förenar sig med tackjärnets kol. Kolhalten
kan regleras efter behag, så att man får ett stål av precis den
hårdhet som man önskar. Ju mindre kol, dess mjukare stål.
När färskningen om några timmar är klar, tappas stålet i stora
formar och får stelna till långa fyrkantiga stycken, som kallas
göt. Ett stort upplag av götstycken ingår i den karakteristiska
svenska bruksbilden.
Martinugnarna slukar skrot i stora massor. Detta är av stor
betydelse för hela världens hushållning med järnvaror. När en
maskin skrotas ner, när ett hus rives, när en järnväg får ny
räls, så kastas det kasserade järnet inte bort, utan det skickas
till järnbruken, användes som skrot i martinugnarna och
återuppstår i form av nytt, fint stål. Järnet är sålunda statt i en
ständig cirkulation. Detta innebär att jordens järnmalmer
kommer att räcka ofantligt mycket längre än om allt järn skulle
försvinna under förbrukningen.
Vid de svenska järnbruken användes tre olika
färsknings-metoder, nämligen i martinugnar, i elektriska stålugnar och
i bessemerverk. En martinugn uppvärmes med het gas, som
framställes genom att förbränna ved, stubbar eller stenkol i
en gasgenerator. I en elektrisk stålugn erhålles värmen på
elektrisk väg. I ett bessemerverk tömmes det flytande
tackjärnet direkt i en stor behållare, och sen blåses het luft in i
järnet, varvid luftens syre förbränner tackjärnets kol.
Omfattningen av dessa tre metoder framgår av tillverkningssiffrorna
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
