Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Det elektrifierade Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ett högt vattenfall. Under långa tider har fallet drivit det
stora vattenhjulet vid Hällsjöns stångjärnssmedja. Att lyfta
den tunga stångjärnshammaren var mer än den svaga
människan förmådde. Vattenkraften fick hjälpa till. Vattnet, som
i vitskummig prakt störtade sig utför sluttningar och branter,
ägde en oerhörd styrka. Det skar djupa dalgångar i jorden, det
kunde hålla hjulen i gång vid kvarnar och sågar, hyttor och
bruk. Vid Hällsjön hade den lilla älven under många
generationer varit smedernas bästa medhjälpare och arbetskamrat. Så
kom en tid, då det blev allt svårare att hålla rörelsen i gång
vid de många småbruken. Hällsjöns lilla hammarsmedja lades
ner. Hamrarna tystnade, smederna flyttade bort. Den svenska
vildmarkens stora stillhet bredde sig återigen över nejden.
Forsen sjöng vidare på den melodi som hade brusat fram ur
skummet ända sen den dag då trakten blev fri från landisens
boja.
Men en vacker dag i början av 1890-talet kom några män
upp till Hällsjön och började bygga ett hus av alldeles nytt slag.
Det blev ett elektriskt kraftverk. Dammar byggdes vid ett par
små sjöar längre upp, så att man fick jämnare ström i forsen.
I kraftverket satte man in fyra turbiner och fyra generatorer.
En 14 km lång kraftledning av koppartråd byggdes från
Hällsjön till Grängesberg, där strömmen fick driva motorer på fem
olika platser.
Varför just till Grängesberg? Därför att detta gruvfält hade
fått allt större besvär med sitt kraftproblem. Driften hade gått
framåt, malmbrytningen hade ökats, allt större mängder malm
behövde fraktas från gruvorna och allt mera vatten behövde
pumpas upp. Grängesberg ligger på en höjdrygg, just på
vattendelaren mellan Arbogaån och Kolbäcksån, ett ur
kraftsynpunkt mycket dåligt läge utan andra vattendrag än några små
bäckar. För att komma ifrån de gamla mödosamma
handvindarna och hästvandringarna hade man på 1800-talet gjort i
ordning ett stort system av vattenkraft. Alla små bäckar hade
utnyttjats, mossar och kärr hade dämts upp, kanaler hade grävts,
och när det hela var färdigt vid mitten av 1870-talet hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
