Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bebyggelse
Men detta är inte hela sanningen. Det finns nämligen i
Sverige ett stort antal orter, som officiellt inte kallas städer,
men där människorna bor på samma sätt och under samma
betingelser som i städerna. Det är dels ett stort antal köpingar
och municipalsamhällen, dels en betydande grupp av tätorter,
som saknar egen administration. Om man räknar samman
dessa orter med städerna, så visar det sig att de år 1945
omfattade 61 % av landets folkmängd. Vi har alltså kommit dithän,
att tre femtedelar av vårt lands befolkning bor och lever under
stadsmässiga förhållanden, under det att den glest utspridda
landsortsbebyggelsen omfattar två femtedelar av befolkningen.
Ännu så sent som år 1930 omfattade tätortsbebyggelsen endast
48,5 % av befolkningen, men 1935 hade den stigit till 51,4 °/o.
Det var alltså någon gång i början av 1930-talet som Sverige
passerade den betydelsefulla gräns, där tätorternas befolkning
blir talrikare än den rena landsbygdens.
Här bör några ord sägas om begreppet stad. Det som i
traditionell mening kännetecknar en stad är
förvaltningsorganisationen. Man har borgmästare och stadsfullmäktige, tillämpar
vissa stadsstadgar o. s. v. Ur geografisk synpunkt skulle man
hellre vilja lägga huvudvikten på bebyggelsens utseende och
folkmängdens storlek. Det finns redan en internationell
överenskommelse mellan geografiska och statistiska
vetenskapsmän att som städer beteckna alla de tättbebyggda samhällen
som har mer än 2 000 invånare. Denna metod ger en mycket
sannare bild av stadsbebyggelsens verkliga omfattning än det
traditionella betraktelsesättet, som huvudsakligen är historiskt
motiverat. I äldre tider medförde stadsrättigheterna mycket
viktiga ekonomiska privilegier, men efter näringsfrihetens
genombrott är det ju inte fallet. När våra läroböcker och
handböcker samvetsgrant beskriver alla städer men avfärdar övriga
stora samhällen med mycket lätt hand, så är det en alltför stor
eftergift åt de historiska synpunkterna. Vi borde ta upp
begreppet "geografiska städer”. Som det nu är får Trosa och Gränna
heta städer, medan Kiruna och Grängesberg räknas till
landsbygden. Det kan inte vara riktigt. För att undvika förväxling,
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
