Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bebyggelse
lingsstadier. Våra äldsta städer har uppstått under medeltiden,
och den medeltida stadsplanen är inte alldeles försvunnen. Den
anslöt sig noga till terrängen och till landsvägarna. Det blev
långa, slingrande huvudgator med talrika tvärgränder, sådana
som vi känner igen från staden mellan broarna i Stockholm
och från Visby. Under tiden från omkring år 1600 till 1900
dominerade rutplanen. Gatorna drogs vinkelrätt mot varandra,
kvarteren låg som rutorna i ett schackbräde. Om en stad med
gamla medeltidsgator härjades av eld blev den vanligen
återuppbyggd med gator i rutmönster. De många nya städer som
anlades under 1600-talet fick en mer eller mindre utpräglad
rutplan. I början av 1900-talet reagerade man mot detta
byggnadssätt, som ansågs alltför stelt och konstlat, och krävde en
bättre anpassning till terrängen och naturen. Många gånger
hamnade man i en romantisk övertro på de slingrande
gatornas skönhet. Man fick sådana stadsplaner som t. ex. i
Djursholm, med smala krokiga gator, där den moderna trafiken har
mycket svårt att ta sig fram. Det är biltrafiken som har
skapat det fjärde skedet i stadsplanens utveckling. Nu
upplever den raka gatan en renässans, men den ska vara bredare
än på de gamla rutplanernas tid. De äldre gatorna breddas, om
det är möjligt, och i de nyare stadsdelarna drar man fram stora,
breda genomfartsleder för trafiken.
Den gamla svenska staden var byggd som en sluten enhet
med kyrkan och torget som centrum. Utanför tullarna tog
landsbygden omedelbart vid. Våra dagars stad är uppdelad i olika
stadsdelar, affärskvarter, bostadskvarter, industriområden.
Denna differentiering har naturligtvis gått längst i de största
städerna, framför allt i Stockholm. Där har man det vackraste
svenska exemplet på den uppdelning i tre zoner som är så
typisk för de nutida storstäderna: ett centralt affärsdistrikt,
närmast däromkring ett tätbebyggt bostadsområde och
slutligen ett antal förorter utströdda i olika riktningar kring
staden. Det centrala affärsområdet brukar efter mönster från
London kallas "city", och citybildningen är en av den moderna
storstadens mest typiska företeelser. Där finner man framför
42 Furuskog
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
