Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - på andra sidan berget väntade passet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Två vandrare, som söker skydd undan ovädret,
svarade Carli.
Ögonen granskade dem. Stannade vid Denée. Plirade.
– En flicka, då är ni inga soldater från Kamwarlu, då?
– Nej, svarade Carli och tog en djärv chans, vi är
snarare på flykt undan soldaterna i Kamwarlu.
– Varför sa ni inte det med en gång ...
Ögonen och rösten försvann in i stugdunklet, slamret av
reglar hördes genom dörren och regnets piskande trumvirvlar
och dörren öppnades så att de kunde kliva in.
De klev från mörker in i mörker, från ett rytande,
dovt mörker in i ett ljust, varmt mörker. De stannade
alldeles innanför dörren och såg sig om. Carli kom
att tänka på Ferd.
– Finns här någonstans där vår ferd kan ta skydd
också, frågade han den böjda gestalten framför dem.
– Har ni en ferd, sa rösten. Klipska varelser. Hade
en själv en gång och hans stall finns fortfarande
kvar. Nu har jag bara en liten chott att rida på då
jag ska nånstans, men det finns god plats. Kliv in ni
bara, så skall jag ta hand om er ferd. Den gamle drog
över sig en sliten kappa av skinn och försvann ut.
Denée och Carli steg in. Stugan var liten, men rymde
ändå uppenbarligen minst tre rum. De stod i det som
måste vara det största. Mitt i fanns en eldstad,
och här fanns några grova bänkar, ett bord och
en stol, som verkade flätad av ett videliknande
material. Här fanns också två dörrar, som måste leda
till de andra rummen.
Kanske ett kök, en sovkammare. Men den gamle lagade
väl förresten maten här inne på eldstaden. Den
andra dörren ledde kanske ut i stallet eller till
ett förrådsrum.
Vattnet droppade av dem till golvet, och Denées hår
hängde alldeles rakt och blött.
De såg på varandra och skrattade. Sedan gick de bort,
närmre brasan och värmde sig vid dess sprakande
flammor. Röken trängde inte ut i rummet, det fanns
ett rökfång, som samlade upp den och ledde den upp
och ut genom det spetsiga taket. Draget verkade gott
och värmen var nästan bedövande.
Dörren slamrade och deras värd återvände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
